Kom igen alla ni som...

Long time agoo!


Ibland känns det som att man går med en mask. Man är inte sig själv, men försöker vara någon annan för att vara till lags för alla andra. Men ibland, skulle det vara så jävla skönt att bara ta bort masken. Låt allt som man håller inom sig bara flöda ut, om det så är i ord, handlingar elr vad det nu är. Skulle kännas som en sån jävla lättnad. Det händer att tankarna far omkring en heldel, men som det känns nu. Då vill jag ta av masken, förflytta mig till någon plats där jag kan börja bygga upp från mig själv. Inte bygga från masken. Utan göra, säga och agera på det sätt jag vill. Utan att någon annan ska kommentera, bli ledsen eller vad som helst. Bara ha sig själv att tänka på. När jag står ensam, då mår jag som bäst ibland. För då har jag bara mig själv att tänka på, och det är faktiskt sällan jag sårar mig själv så ;P Bara att få jobba mot mina egna mål, helt ensam jag tror jag skulle klara av utmaningen om jag fick den. Till skillnad från många andra.. Ge mig chansen, o jag tar den snabbare än ni tror. Ni står några trappsteg före, men jag har tagit ikapp mkt o på vissa våningar så är jag trappstegen före er. Inte långt kvar tills jag står högst upp på trappan heller ska du se ! :D


See yaaa, ska kanske försöka hålla den lite mer uppdaterad faktiskt! ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0